Sommaren 2011

Sommaren 2011 hade en ljusblå jeansjacka av märket Levi's, som jag hade köpt på Levisbutiken på NK i Göteborg tidigare under våren. Jag hade flyttat dit (gbg) för att börja plugga på universitetet i januari samma år, och det gick ganska mycket åt helvete. Det slutade i alla fall med att jag fick lov att flytta tillbaka hem till mina föräldrar direkt när vårterminen tog slut. Den sista skoldagen hade vi ett seminarium för ett grupparbete som var fruktansvärt, vi fick utstå vad som kändes som en flera timmar lång opposition med enbart kritik från de andra grupperna, men på något sätt lyckades vi ändå bli godkända och fick några snälla ord av läraren, som förmodligen tyckte lite synd om oss, så vi kunde ändå gå därifrån utan den jobbiga känslan av att ha en komplettering hängande över oss, som vi hade fått på alla tidigare grupparbeten. När jag säger "vi" talar jag om mig och V, som hade blivit vänner tidigt på kursen och gjort alla grupparbeten tillsammans i olika konstellationer, alla med den gemensamma nämnaren att de hade gått mycket dåligt och fått oss att hata och/eller bli hatade av de andra medlemmarna (vilket väl var anledningen till de varierande konstellationerna). I alla fall så kunde vi gå från det sista seminariet med känslan att allt var över och att vi aldrig skulle behöva gå tillbaka dit. Jag tror att vi båda redan hade bestämt oss för att hoppa av programmet. Vi skildes åt vid Brunnsparken. V skulle på någons student och vad jag skulle göra vet jag inte. Det enda jag minns är att jag såg Peter Birro gå in på Arkaden. 

Jag kom hem till Ludvika på nationaldagen. Jag gick till stadsparken med mina föräldrar för att titta på någon konsert min syster skulle vara med på. De spelade The Sounds Living in America. Den hade vi också kört när jag gick samma ensembleprogram på musikskolan i högstadiet. Efteråt körde en annan grupp som bara bestod av killar, som jag var ytligt, ytligt bekant med och hade spelat med på en liknande grej i stadsparken nationaldagen 2009, de körde någon Foo Fighters-låt. I publiken var det mest familjer, föräldrar till de som uppträdde, några jag kände igen från estet.

Jag gick på Peace & Love, som vanligt. 2011 var det näst sista året innan det gick i konkurs. Jag minns bara att jag såg The Strokes och MIA, och Bob Dylan, fast jag minns inga av låtarna han körde, bara att funktionärer gick runt och höll upp skyltar om att man inte fick fotografera.

Dagen efter Utöya åkte jag och pappa till skolan och målade om fönstren till vårt hus i skolans träslöjdsal medan vi lyssnade på den ändlösa rapporteringen från skjutningen på radion. Till slut orkade vi inte höra på det längre och slog istället på Exile on Main Street som jag hade tagit med på cd. Det är ett fint minne.

Jag och Erik hängde på Gammelgården. Varför vi hamnade där? Troligen för att det låg ungefär alldeles på mittpunkten på sträckan mellan våra hem. På den lilla scenen som finns där övade en grupp äldre kvinnor på linedance till låten Lemon Tree med Fools Garden. Mitt i detta fick jag ett telefonsamtal från L, min klasskamrat från estet, som undrade om jag ville vara med och spela på någon fest i slutet av sommaren. Jag tackade ja. 

Vi repade till spelningen några gånger på musikskolan. Det var jag, L, en tjej som gått året under oss på estet och som var god vän med A, vi hade alla tre dessutom spelat tillsammans i ensembleprogrammet jag nämnde tidigare. Dessutom skulle en till från estet vara med och spela trummor, men han drog sig ur efter ett rep och istället fick en trumlärare vara med. Festen var ett 50- eller kanske 60-års kalas för någon bekant till någons föräldrar, eller kanske ett årsdagsfirande av ett bröllop, jag minns inte, jag minns bara att mina föräldrars kompisar var där, Maria och Jerry, Jerry som även varit min svensklärare sista året i gymnasiet. Han höll ett långt tal till festens värdar, som rev ner ett och annat skratt, men  som jag också tyckte var lite jobbigt för han hade en tendens att alltid tala lite för länge, ta lite för mycket plats, eller så är det bara jag som har en väldigt låg tolerans för sånt. Vår spelning var inget märkvärdigt, vi spelade ett gäng covers och enligt ett gammalt blogginlägg, ett av få från sommaren 2011, spelade jag mycket fel och allmänt dåligt. 

En eller två veckor senare åkte jag på fest hos O, en annan gammal klasskamrat från estet. Jag hade aldrig gått på fester under gymnasiet så jag var säkert mycket nervös och obekväm. Dessutom var det i en liten by en bit utanför staden, så det var inte bara att gå hem om det skulle bli för jobbigt, jag var tvungen att vänta på den jag skulle få skjuts av, vilket var mamman till en av L:s kompisar. Vi åkte dit tillsammans, L, kompisen och jag. I början var det ganska kul på festen, jag pratade mycket med L och K som jag blivit kompis med sista året på estet, även om den relationen hade vissa problematiska sidor. Sen bjöd K mig på sprit som jag märkligt nog inte hade några problem att ta emot, och jag blev jättefull och resten av kvällen blev en dålig upplevelse.

I slutet av sommaren åkte jag ner till Göteborg igen för att städa ur mitt studentrum. Korridoren, som sett ut som ett helvete hela våren jag bott där tillsammans med en slacker från Frankrike och en annan slacker från Turkiet, men som jag och min pappa storstädat innan jag åkte hem i början av juni, hade nu blivit ett ännu värre helvete. Det hade uppenbarligen flyttat in någon ny under sommaren som tagit sig an uppgiften att skapa misär på största allvar. Jag bestämde mig för att det inte var mitt problem och att göra mitt bästa för att undvika den här personen under helgen jag skulle tillbringa där. 

Första kvällen sågs jag och V. Vi gick till Andra lång och blev lite berusade. Vi gick upp till Masthuggskyrkan där V ställde sig och kissade vid en buske. Sedan slängde han ut alla sina kort, bankkort, lånekort, busskort och så vidare, på marken (inte där han pissat, ska sägas). Det skrattade vi åt. När vi satt på spårvagnen hem försökte han övertala mig att låta honom sova över i mitt studentrum, något jag var tvungen att säga nej till, eftersom mina kompisar från ludvika hade kommit ner samma kväll och jonas och slarts skulle sova på mitt rum.

Trots att mina kompisar från Ludvika också var där den helgen, tillbringade jag ganska mycket tid ensam. Det var kulturkalaset och det var några konserter jag ville se, som jag gick ensam på. Kajsa Grytt och TSOOL. När jag sen skulle försöka bestämma träff med de andra var det svårt att komma fram till nåt och jag minns att jag kände mig utanför. De var och bastade eller spelade lasertag eller vad fan vet jag. Jag satt på biblioteket och läste en bok om The Beatles medan jag försökte skriva med slarts. Sen möttes vi till slut upp på stan, gick till Linnéplatsen och åt hamburgare, och på kvällen gick vi till Sticky Fingers. På söndag morgon åkte vi hem till Ludvika i Andreas bil. Hösten skulle komma att bli ännu mer deprimerande än vad sommaren varit.