I början av juni 2017 tog jag examen, eller jag skulle tagit examen om allt gått som det skulle, om allt hade gått enligt planerna, men det hade det inte gjort, jag hade poäng kvar att ta i några delkurser, från tentor jag skolkat från eller bara inte orkat göra under kursernas gång, ja det är väl samma sak. Jag hade till och med en hel litteraturkurs från andra terminen som jag inte hade deltagit i alls, jag hade fått panik över läslistan till första seminariet och bara släppt allt, inte dykt upp, och sen blev det en dominoeffekt som gjorde att jag struntade i hela kursen. Såna saker gjorde att jag inte kunde ta examen sommaren 2017, men jag var ändå med på den anspråkslösa examenstillställningen som alla andra, där vi gjorde korta presentationer av våra examensarbeten, och sen gick till en park inne i stan och hade picknick, och där det dök upp en alkohol- eller drogpåverkad man som började ställa frågor till oss, vilka vi var, vad vi gjorde där, och det blev eller åtminstone började bli en lite obehaglig stämning för mannen, han var ganska ung, hade en pinne eller gren som han höll på och vifta med medan han ställde sina frågor, men en tjej i klassen hanterade honom väldigt bra, hon liksom pratade med honom på ett vänligt men inte alltför infantiliserande sätt som stillade hans intresse för oss och fick honom att vandra vidare i sommarkvällen, vem vet vart. Picknick tog slut tidigt och det var inte tal om att fortsätta kvällen någon annanstans, på någon bar eller så. Alla bara splittrades och åkte hem till sitt. Jag tog sällskap med två andra till Grönsakstorget där vi gick skilda vägar, jag gick upp till Vasa och sedan till Skanstorget och hela Övre Husargatan bort till Linnéplatsen, och sedan vidare upp förbi Annedalskyrkan och Sahlgrenska till Guldheden. Morgonen efter gick jag upp tidigt eftersom jag skulle hjälpa J att flytta. Det var en lördag. På söndagen tog jag tåget hem till Dalarna där jag skulle börja sommarjobba på sfi på måndagen. Det var mitt första riktiga lärarjobb, fem väldigt lugna veckor där jag bara hade undervisning på förmiddagarna, och på eftermiddagarna satt jag och läste transferrykten på internet och då och då slängde ihop någon powerpointpresentation om adjektiv eller så. Vad de andra lärarna gjorde vet jag inte, det var till att börja med inte många som jobbade på sommaren, vilket väl säger sig självt, men de planerade väl säkert för höstterminen, men eftersom jag bara skulle vara där under sommar-sfi:n hade jag själv ingen sådan planering att sysselsätta mig med. Vid fyra gick jag hem och hemma satte jag mig i sängen på mitt rum och kollade på Twin Peaks: The Return på min laptop uppställd på datorstolen. Ibland umgicks jag med några gamla kompisar från högstadiet, de som bodde kvar eller också var hemma och sommarjobbade, kompisar jag vanligtvis inte brukade hänga med på egen hand utan bara när vi sågs allihopa. Vi gick på Ludvikafesten och satt i öltältet och tittade på Benjamin Ingrosso som spelade med musiker inhyrda från Los Angeles, ett annat L.A., på scenen intill. Vi gick på bio och såg Spider-Man och Wonder Woman. När jag jobbat klart min sista dag gick jag på en lång, väldigt lång promenad runt hela Högberget. Jag hamnade på Coop vid Ludvika gård där det alltid råder en viss pensionärsstämning. Om jag köpte något där minns jag inte. När jag kom hem hörde jag om att den nya bron de höll på att bygga över järnvägen hade rasat och att flera byggarbetare hade skadats.
Jag stannade kvar i L-a större delen av sommaren. En helg kom Slarts på besök. Vi tog en lång, en jättelång promenad runt hela staden, sen på kvällen när vi kom hem åt vi pizza som pappa hade gjort och drack öl och tittade på Old School. Den natten sov jag väldigt dåligt och morgonen efter vaknade jag och kände mig deprimerad och bakfull, trots att vi bara hade delat på två stycken folköl, och eftersom klockan var mycket gick vi mer eller mindre direkt till Silver Dollar, kinarestaurangen som egentligen heter nåt annat nu, men jag orkar inte strössla fler verkliga namn, vi begav oss dit för att äta lunch med våra andra kompisar. Jag fortsatte må piss när vi satt där och åt, jag såg mig omkring och såg folk ur mitt förflutna glida omkring som osaliga andar i den mörka lokalen, fast sittandes vid sina bord. En tjej från mitt sommarjobb 2013. På uteserveringen satt en från högstadiet som vi alla hade varit kompis med, men som ingen verkade verkade se nu, eller inte låtsades se, och det fick mig att känna mig sorgsen. Innan, medan vi stod utanför och väntade in någon, kom L och K, mina klasskompisar från gymnasiet, ut från restaurangen, och jag hälsade mycket kort på dem, eller egentligen bara på K, och han hälsade mycket kort på mig. L såg mig inte först, och när hon väl vände sig om och såg mig var de redan på väg därifrån. Vi hade knappt setts alls efter studenten, och för varje år som gått växte jag mer och mer in i rollen som recluse, någon som försvann och som man aldrig mer såg röken av. Förrän sju år senare, utanför kinarestaurangen Silver Dollar (som inte hette så längre), där jag stod som en levande död bland mina högstadievänner, jag stod som en gengångare på grund av sömnbrist, en sömnbrist som jag hade lagt mig an med ett par år innan och som till och från höll på att göra mig galen. Med den sömnbristen i min kropp såg de mig, L och K, mina två kompisar från gymnasiet, och jag hälsade mycket kort på dem, och när de hunnit flera meter iväg vände sig L hastigt om och såg frågande på mig, och insåg först då att det var jag, att den där gengångaren hade en gång i tiden gått i samma klass som henne och K, och vi hade varit bra kompisar, det var en rolig tid, åtminstone det sista året, och sen tog vi studenten och något år senare försvann jag för gott.
